Publicerad 2005-11-07

'I dag är jag glad att jag satsade'

Sven-Olof Nilsson byggde trots motgångar
Att det finns skånska lantbrukare och grisproducenter som funderar på att utveckla sina företag med satsning på grisar framgick i Skånerutan i förra numret av denna tidning. Ordföranden Håkan Magnusson berättade också om 'tillväxt-offensivens' nya fas.
Här får vi möjliget att ta del av verkligheten. Sven-Ove Nilssons vedermödor men också defintiva tillfredsställelse över att han valde att satsa. Ta även del av Sven-Oves avslutande råd.

Artikelförfattaren Sven-Ove Nilsson berättar om arbetet med att utveckla grisproduktionen på Björka.
Som bekant har Skånes grisproducenter det senaste året haft en satsning för att öka tillväxten inom produktionen. Med anledning av detta vill jag delge mina erfarenheter.

Den befintliga grisproduktionen på vår gård, Björka, behövde rationaliseras för att vara konkurrenskraftig i framtiden. Det var framförallt sinsuggavdelningarna som var nerslitna och alldeles för arbetskrävande, en renovering av sinsuggstallet skulle inte bli optimal inom befintliga byggnader.

Det fanns två alternativ, antingen fortsätta som det var, vilket inte var hållbart i längden, eller att satsa på utbyggnad. Ser man till gården i sin helhet, har vi varierande jordar som behöver organisk gödsel för att inte utarmas. Med de spannmålspriser som vi har för närvarande, känns det inte så inspirerande att odla spannmål till försäljning. Ett mera tilltalande alternativ är att behålla spannmålen på gården som foder till grisarna.

Vi satte målet 400 suggor
Mot bakgrund av att grisproduktionen på gården redan har en stor betydelse, bestämde jag mig för att titta på hur en utbyggnad kunde passa ihop med befintliga stallar. Den befintliga produktionen var 200 suggor delintegrerat. Ett nytt system med 400 suggor skulle passa bra, för att utnyttja de befintliga avdelningar optimalt. Målet var således 400 suggor integrerat. Sagt och gjort, processen med tillståndssökande sattes igång. Nämnas bör att den befintliga produktionen med 200 suggor hade ett tillstånd från länsstyrelsen sedan tidigare.

Information till grannar
Ett tidigt samråd hölls med länsstyrelse och kommun på plats, vilket inte gav någon indikation varken för eller emot. Nästa steg blev att informera de 36 grannar som finns inom en radie på 500 meter från befintligt suggstall. Av dessa inkom 19 med synpunkter varav två positiva och resterande negativa.

Nu blev ärendet något som berörda myndigheter helst ville glömma. Här fanns en produktion med tillstånd från så sent som 1991 som jag i samband med en utbyggnad ville modernisera gödselhanteringen vid. Från befintlig fastgödsel med en gödselhög som fylls på uppifrån dagligen, till en flytgödselhantering med bottenfyllning.

Bygganmälan lämnades in I det befintliga tillståndet ingick också ett slaktsvinsstall, lokaliserat inne i samhället med 91 berörda grannar inom 500 meter. Gödselhanteringen här skulle kunna liknas vid kletgödsel. Denna anläggning ville jag stänga för gott. Med denna bakgrund satt myndigheterna mellan två onda ting. Man kunde få bort en olägenhet i byn, men då måste de som hade synpunkter på utbyggnaden hanteras.

Slutsats: det bästa vore om befintligt tillstånd inte behövde röras.

Då den nyare delen av suggstallet byggt 1991 bedömdes som för bra för att stängas, funderades det vidare på andra lösningar. Den lösning som skulle kunna vara möjlig, var att behålla befintligt tillstånd med den förändringen att endast hålla digivande suggor i de befintliga byggnaderna. Detta kunde ge plats för 180 grisningsboxar, i ett tvåveckorssystem blir det 3x60 suggor. Om en annan juridisk person byggde sinsuggstall, kunde produktionen fungera likt en suggpool. En anmälan om att få bygga för sinsuggor och tillväxtgrisar på behörigt avstånd från grannar lämnades in till kommunen.

Motigt
Efter fyra månader kom beslutet med besked om att det var klart för att bygga. Men vem har sagt att livet skall vara enkelt? Om inte kastandet mellan hopp och förtvivlan hade varit stort nog innan, så blev det desto större nu. Beskedet med klartecken från kommunen om byggnation kom på förmiddagen, senare samma dag blev det som hade misstänkts och utretts under en tid bekräftat. Besättningen var konstaterad för PMWS och hälsodeklarationen indragen.

Vi var den sjätte besättningen i Sverige där PMWS blev konstaterad och kunskapen om sjukdomen var liten. Fördomarna var desto fler, som producent fick man känna sig som pestsmittad. Folk man träffade gick rundor för att undvika en, än mindre vågade folk komma i närheten av gården. Tack och lov hoppas jag att det är annorlunda för dem som drabbas nu!

Det enda som kunde konstateras var att problemen började i samband med överstående smågrisar i tillväxtstallarna. När beläggningen i tillväxtstallarna hade minskats till en normal nivå, konstaterades att sjukdomen gick att hålla på en rimlig nivå. Efter dessa motgångar togs beslutet att starta bygget och slakta ut den befintliga suggbesättningen.

Lås inte fast dig
Då det nybyggda stallet togs i bruk skedde detta med nya djur. Idag, snart ett år sedan de första gyltorna sattes in, är jag odelat positiv och glad för min satsning!

Inledningsvis nämnde jag att sliten och orationell sinsugghållning var en av anledningarna till att något måste göras. Nu har vi en mer rationell produktion, låt mig ge ett exempel: Om det i det gamla systemet användes 1,5 timme per dag till utgödsling och utfodring av sinsuggor, används nu endast en halv timma per dag för strö och foderkontroll åt en tre gånger så stor grupp sinsuggor. Vad vill jag delge med detta? Jag vill givetvis uppmuntra andra till att våga satsa. När planläggningen för en satsning påbörjas, försök då att ej i ett för tidigt stadium låsas fast vid en lösning. Hade jag varit fast besluten vid att det var den ursprungliga idén och ingen annan som var aktuell, kan jag konstatera att jag hade stått kvar där jag befann mig för två år sedan.

Sven-Olof Nilsson
Skånes Grisproducenter